Hunger dummer


Det känns alltid som att allt är bra. Till en början. Allt känns så bra. I en period. Sen vacklar jag igen. Tror att de inte alls bryr sig. När meddelandena sinar, konversationerna dör. Jag låter dem dö, och jag är inte heller lika på.

Kanske är det egentligen jag som inte bryr mig? Kanske bryr de sig, men jag vacklar, låter något annat erövra mitt sinne. Eller så hatar de alla mig bara?

Såsom det brukar vara. Såsom det ska vara. Jag är okej, kanske till och med rolig till en början. Men sedan blir jag för mycket. Då drar de sig undan. Undviker mig och mitt jobbiga tryne. Lämnad kvar.

Jag hatar mig själv för det.

Att ständigt vara i behov av självbekräftelse, att ständigt få höra att någon ser mig.

Jag hatar mig själv för det.

Varför kan jag bara inte låta människor få ha ett liv utan att jag är involverad. Det finns andra i deras liv, i ditt liv.

Låt de vandra. Låt de vandra sin väg.

Fan.

Du behöver inte alltid ha alla. Alla behöver inte skriva till dig, alla behöver inte hälsa eller prata med dig. Det är normalt. Lev ditt liv, Andreas. Lev och sluta tänk.

Men allt det som är bra, som sedan rämnar. Det blir bra igen… tills de tröttnar igen.

Get your shit together.

Jag hatar mig själv för detta. Tönt.

Hah, jag är så snäll mot mig själv. Men på riktigt, varför skulle folk inte sluta att prata med mig? Jag är jobbig. Jag blir jobbig, tillslut.

Tyst nu, skriv inte mer. Det är inte synd om dig. Nej. Vet du vad. Du kan skriva hur mycket du vill, men trötta inte ut dina läsare också. Ja, jag inbillar mig att det på något vis skulle vara andra människor.

Dummer.

Kvällen är ljummen, vinden har mojnat och fåglarna tystnat. Ljuset från det runda klotet har inte lämnat än, inte för att det kommer göra det över huvud taget.

Natten blir lång. Sömnlöshet den röda tråden. Eller, somnar gör jag ju. Och vaknar gör jag ju, mer än en gång. Skrivandet hjälper. Små anteckningar från småtimmarna. När fåglarna vaknat och solen vandrat österut.

Mälaren vilar spegelblank där utanför. Jag har aldrig sett en fisk i den sjön – finns det några fiskar däri?

/Andreas, 23:17

Tänk att till och med scillorna har blommat över…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s