Lev! Lev ditt liv! För jag ska leva mitt! Vi har ett ansvar att leva. Vi har ett ansvar som människor att inte lämna jordskorpan vi vandrar olevda. Vi ska leva. Och vi ska engagera oss, mötas, delta, njuta, oroas, förargas, omfamna, älska. Vi ska leva. Allt vad vi kan, medan vi fortfarande kan.
Så sa Sara Lidman. Inte helt, totalt ordagrant, men ändå just precis så. Sara blev älskad och hyllad som förnyare av romankonsten och omstridd som debattör och agitator. Hon kämpade mot Vietnamkriget, mot apartheid, för gruvarbetarna i Kiruna, mot det ohållbara skogsbruket. Hon signerade böcker och brev med Lev! Hon dog samma år som jag föddes. Det är 19 år sedan i år. Nu är det mitt och ditt ansvar att förvalta hennes arv – vårt gemensamma ansvar att leva!
Och ska vi leva ordentligt, ska vi också kämpa. Kämpa för en värld som bär oss alla, inte enbart de som klarat och klarar sig bäst. De med mest välstånd.
Att leva måste innebära att vi kämpar för att andra ska få leva! Världen idag är skrämmande, mörk, hemsk, obehaglig, girig och individualistisk. Maten våra kroppar kräver förstörs. Vattnet kommer i så stora mängder att vi sakta sväljs. Människor sörjer förlorade familjemedlemmar i form av det land de levt tillsammans med i årtusenden. Människor förloras som konsekvenser av andra människors långvariga girighet. Medmänniskor dör av onaturliga skäl. Skäl skapade av oss i västvärlden.
Orättvisorna mellan de som kan leva och de som försöker leva växer sig djupare och djupare. Basala mänskliga rättigheter och behov sätts ur spel när storbolagens vinst”behov” växer sig starkare. Vi, du och jag, har ett ansvar att leva. Och ett ansvar att leva så att klyftor och orättvisor jämnas ut. Att leva för mig är att kalla mig själv klimataktivist (på engelska säger jag climate justice activist), för en annan är det att kalla sig kroppsaktivist eller kanske entreprenör. Vad jag vill säga nu är: begreppet, ordet, livsstilen, världsåskådningen – klimaträttvisa – kan sammanföra alla de tre personerna.
När vi lever så som Sara Lidman uppmanade oss att leva; då kämpar vi för klimaträttvisa. Då lever vi för att förstå hur klimatkrisen påverkar och skapar nya kriser. Hur de mest utsatta utsätts än mer, hur de rikaste blir än rikare, hur de giriga blir än girigare, hur HBTQ+-personer och kvinnor blir de första att prioriteras bort när krisen kommer. Att leva är att inse hur allt hänger samman.
Att leva i klimatkrisens tid innebär också att förstå hur rädslan för och exkluderingen av unga skadar samhället. Vi står här ikväll – en stor ungdomsrörelse som tillsammans kämpar – och visar att vi kan och att vi tillför alla de holistiska, långsiktiga perspektiv som den vuxna generationen så länge valt att ignorera.
Lev! För det ska jag göra. Lev! så som de äldre inte gjort tillräckligt utav. Lev! och kämpa för den där bättre världen vi vet lurar där bakom. Lev! så du vid din dödsbädd kan säga att du inte förslösat din livstid. Lev! medan du håller på! Och gör det till fullo! Och gör det med respekt, känsla, passion, kärlek och inkludering. Lev! med ansvar. Och vet att vi är många med dig. Vi lever tillsammans!
Lev! så du vid din dödsbädd kan säga att du levat! Lev!