Sorgen får tårarna att rinna. Lämna ögonen och sakta röra sig nedför mina kinder. Det gör ont.
Vi har ännu en gång blivit förrådda. Men denna gången var jag på plats när sveket ägde rum och det skär ännu mer i mig. COP26 var ett fatalt misslyckande.
Det gör så ont att gå runt i de där påkostade, enorma lokalerna och veta att västvärlden har så mycket makt över vad som beslutas. De vill att kolet ska fasas ut, men inte oljan. Kolet därför att det har de redan fasat ut, oljan är de fortsatt beroende av.
Med sina beslut, med sin feghet och sin fräckhet har de satt världen på en väg mot 2.7 graders uppvärmning baserat på nuvarande policyer, och en 2.4 gradig värld om de uppfyller målen för 2030.
Allt över 1.5 är att lämna människor som idag påverkas mest av klimatkrisen åt sitt öde. Lämnas att dö.
Det är helt otroligt att pengar och politik fortsatt får styra de här konferenserna. Att de inte inser att det här påverkar precis allt. Helt otroligt.
Forskaren Frida Buhre sa i en intervju att vi unga aktivister ifrågasätter de vuxnas rätt att faktiskt inneha maktmonopol i klimatfrågan. Jag har inte tänkt på det på det viset tidigare, men när hen sa det så insåg jag att hen har rätt. Det är precis det vi gör. Och för att vara ärlig – vilken rätt har de att faktiskt göra det? När de uppenbarligen skiter fullständigt i vad för beslut de fattar.
De sätter planeten i lågor, de mördar allt liv i haven, skövlar våra syretillverkare. Allt samtidigt som de förväntar sig att vi ska ha överseende med att det är svårt att faktiskt fatta de beslut som krävs. Bullshit.
Om de faktiskt insåg vad det är för värld de skapar just nu skulle de aldrig bete sig som de gör, då skulle de aldrig agera såsom de gör.
Det är ett svek och jag känner mig förråd.
Världens “ledare” är inga riktiga ledare därför de vägrar inse enkel fakta.
Min dom kan tyckas hård, men så är även verkligheten, hård.
Tårarna rinner, fingrarna darrar. Ledarskapet och modet saknas världens makthavare.
Allt vi vill är att alla människor ska ses som jämlikar, och behandlas därefter. Bara för att vi i väst inte kommer att drabbas så enormt hårt av en över 2 grader varmare värld betyder det inte att alla kommer att klara sig lika bra.
Sveket är kristallklart, ändå säger man att det är framsteg – detta avtal. Men låt mig säga dig att Glasgow Climate Pact är precis det gamla vanliga. Tomma ord för att vagga in mänskligheten i en falsk trygghet.
De har ingen aning vad de sysslar med och det kan vi aldrig förlåta.
Trots detta ger vi inte upp. Med tårar och sorg kommer ilska och frustration. Något som kanaliseras till aktivism, engagemang och hopp. Tillsammans ska vi visa de att vi inte låter de kompromissa om detta. Om rättvisan och forskningen.
En omarbetad version av denna text blev publicerad i Dagens Nyheter den 17 november 2021