Författare: Andreas Magnusson

  • snöhögen

    jag minns tillbaka idag till den där morgonen dan före dopparedan då snön låg djup över borlänge då när jag och min bror i, 15 gradig kyla gick för att leka i en snöhög. väl på toppen fann vi ett enormt hål snöhögen var kanske 3-4 meter hög gigantisk. men den var också ihålig. det […]

  • tid som inte finns

    Han vandrar vidare och det känns som att tiden för sorg inte finns. När ska vi någonsin i det här samhället få ta oss tiden att stanna, sörja, minnas och bearbeta. Allt går så förfärligt fort hela tiden. Om något inte görs riskeras det att det faller i glömska. Det känns som att allt står […]

  • Längtan

    Jag saknar häggen. Jag saknar syrenen. Jag saknar koltrasten och jag saknar ekorrarna. Mina första tecken på lättnad i våras. De första tecknen på att det fanns det som var vackert, även i den här världen. Men nu är vintern här och de är alla, sedan länge, borta. Koltrastens sång har tystnat. Häggen och syrenens […]

  • Ett fatalt misslyckande

    Sorgen får tårarna att rinna. Lämna ögonen och sakta röra sig nedför mina kinder. Det gör ont. Vi har ännu en gång blivit förrådda. Men denna gången var jag på plats när sveket ägde rum och det skär ännu mer i mig. COP26 var ett fatalt misslyckande. Det gör så ont att gå runt i […]

  • well, well, well

    ”Ta komplimangen!” ”Nej.” ”Jo, fatta nån gång, du är så satans snygg, vacker, söt och allmänt bara bäst!” ”Nej, du har fel, det är inte jag. Om jag var den personen hade allt varit annorlunda.” Jag kan inte. Vet inte hur man gör. Vill inte vara självgod, vill inte tro att också jag… Att också […]

  • Paus och finbesök…

    Skenora. Skenora gård. Den gamla ångbåtsbryggan. Hela platsen vittnar om en svunnen tid. Pollinatörerna lyckliga som få ty, på den platsen var blomstren ej få. Natten spenderades där. Kvällsbad, pannkaksmiddag och trevliga konversationer om sånt som ej bör förbli otalt. Tystnaden var härlig. Fåglarna närvarande. Långt ut på Ingarö – aldrig har jag varit så […]

  • Koltrasten sprider ljus

    Jag lär mig varje dag. Jag lyssnar varje dag. Nya ljud, nya färger, nya skuggor. Att jag aldrig reflekterat så här tidigare. Att jag aldrig stannat upp såsom jag stannat upp det senaste året. Lyssnat. Letat. Tittat. Och sedan har den smala springan i ansiktet böjts uppåt. Sången glädjer mig. Men jag vill veta. Vad […]

  • Hunger dummer

    Det känns alltid som att allt är bra. Till en början. Allt känns så bra. I en period. Sen vacklar jag igen. Tror att de inte alls bryr sig. När meddelandena sinar, konversationerna dör. Jag låter dem dö, och jag är inte heller lika på. Kanske är det egentligen jag som inte bryr mig? Kanske […]

  • Morgonen är här

    Sakta går vi mot gryning. Nattsolen förflyttar sig allt längre österut. Snart kanske de första strålarna gör entré. Jag borde sova, borde ha lagt mig för flera timmar sedan. Skolan ville något annat. Ögonen är svåra att hålla öppna. Sov. Sov, Andreas, sov. Morgondagen kommer börja i vredesmod. Såsom det alltid blir när sömnen kommer […]

  • ”Dvala”

    Där satt jag – på berget. Som, ändå relativt många gånger förr, tidigare ikväll. Solen gick i dvala över Alvik, Solna, Bromma. Orange-rosa skimmer och en massa bilar i en lång kö på Essingeleden. Vägen är en flera hundra meter lång kurva just där – över Essingeöarna och in på Kungsholmen. På den sista bron […]