Världarna lär väl kollidera någon gång. Realiteten och det som är skapat. Ett val har passerats. Det tredje och sista året på gymnasiet har inletts. Världen är en annorlunda plats än den som var för tre år sedan. Allt känns mer polariserat, mer splittrat, mer skört.
Det känns läskigare att vara jag också. Arbetet känns mer provocerande. Trots all splittring finns det också fler enande krafter där ute. Som Stockholm för solidaritet. Som alla individer som sätter ned foten och säger stopp. Vi blir fler. Så sakteliga.
Det finns mycket att säga, alltid. Men ibland fattas orden. Som idag. Istället följer här en liten väderleksrapport:
Regnet piskar mot tegelväggen. Men så, en kvart senare, strålar solen. April har kommit åter, fast i oktober. Kanske är det inte mer än vanligt. Men lite underligt känns det. Temperaturen vilar på stadiga 10 grader Celsius.
På min löptur i fredags mötte jag en ekorre och två rådjur. Jag förvånas alltid när jag möter naturen här nere i stan. Det känns lite för urbant, lite för farligt, lite för malplacerat att stöta på, i alla fall rådjur, så här centralt. Men de bryr sig inte om mig eller någon annan här. De vet att ingen jakt pågår just här. De bara betar och är precis så vanliga som alltid.
