Häxor, gastar, demoner och spöken. Människor har alltid velat tro på en högre makt, något större än mänskligheten. Gudar har varit en stor del… Men häxor har varit något som har skrämt oss nästan allra mest. Människor med kunskaper inom läkekonst, örter och andra växter. De var häxor, for till Blåkulla och sysslade med onaturliga ting, häxeri. Skrämmande saker som stred mot Guds ord och metoder. Det straffades inte med döden i Sverige till en början. Men när “Det stora oväsendet” tog sin början 1668 i Älvdalen så förändrades något, och dödlig utgång blev allt oftare utgången av rättegångarna. Du kan läsa mer om häxprocesserna i Älvdalen hos Annika Andebark!
Den sista häxprocessen utspelades i Ål, på gränsen mellan Gagnef och Leksands kommun. Detta var 1757. 13 kvinnor och 5 män dömdes till döden/prygel. Ingen av dem dödades utan utsattes i stället för tortyr som gjorde många invalida för resten av deras liv.
101 år senare utspelade sig något annat här, hemma i min by, i Mockfjärd. En häxhysteri. “Blåkullafärderna i Mockfjärd”. Det var ingen häxprocess, inget som ledde till rättegång. Men det är ett bevis på hur länge vi höll fast vid föreställningen att det onaturliga som vi inte förklara måste få ett ansikte, något att bestraffa för att det inte är som “vanligt”. Det är ungefär som med mobbning idag – mobbaren mår dåligt själv, men känner att den måste ge sig på någon annan för att glömma sina egna problem. Leta fel och brister med någon annan för att sedan kunna bestraffa personen. Det som hände här i Mockfjärd var inte unikt i sig, hysteri har brutit ut på fler platser, förhör har hållits på andra ställen, det har funnits andra anklagade, andra visgossar och andra dåraktiga komministrar. Skillnaden här var att det var så långt efter att häxprocesser hade förklarats olagligt.
Jag bor på Ersholn, en av Mockfjärds småbyar. I grannbyn Myrholn bodde år 1858 den 8:åriga flickan Anna. Hon beskyllde grannfrun Mann-Anna för att vissa torsdagar ha ridit på ett kalvskinn till Josefsdal (ett ravinområde i närheten av Bastbergets fäbod) som är traktens lokala namn/plats för Blåkulla. Mann-Anna berättade för komministern Robert Blumenberg att hennes mor brukade fara till Blåkulla, men hon visste inte själv om hon gjort det omedvetet. Det var så här det hela startade. Komminister Blumenberg for runt i Mockfjärd och Gagnef och predikade om farorna med helvetet, ren skrämselpredikning alltså. Folk blev skrämda och tron på häxor och övernaturliga ting växte sig stark. Det hela slutade senare med att myndigheterna grep in och tystade det hela genom en kommission bestående av präster. Och så skulle den allra sista häxhysterin ebba ut, för att sedan aldrig mer återvända till Sverige… Eller?
Har hela dagen idag grottat ner mig i lokalhistoria däribland häxhysterin. Faktiskt riktigt intressant! Tråkigt att vi inte får lära oss sådant här i skolan 🙁
Mer om trolldomsprocesserna i Älvdalen hittar du i filmen nedan och vidare i kanalen som laddat upp filmen 🙂 På Annikas blogg finns också mer om denna superintressanta historia. Hennes bok “Oväsen i Älvdalen” finns också att beställa på hennes sida för den som verkligen vill grotta ner sig och samtidigt läsa skönlitteratur!