En mycket speciell dag

Jag sitter på ett café den 27 januari 2020.
  Ute finns ingen snö trots att Dalarna vanligtvis alltid har snö vid den här tiden på året. Det är några grader varmt och jag ska snart hålla ett tal om förintelsen. Varför vi måste engagera oss och varför vi aldrig får glömma det som hände, då för 75 år sedan.
  Det känns olustigt att det har gått så lång tid sedan det som inte borde hänt faktiskt skett. Samtidigt så är det en sån himla fin dag att uppmärksamma. Att veta att just den här dagen är ämnad för att minnas, och samla ny kraft och beslutsamhet – det får aldrig ske igen!

Jag kom till kyrkan. Stora Tuna kyrka skulle ha blivit domkyrka i Västerås stift från början, men de ändrade sig tråkigt nog 🙁
  Det var varmt i kyrkan. Varmt på ett behagligt sätt. Men det var inte själva talet eller stämningen i kyrkan som gjorde det så himla fint.
  Det fina var de möten jag hade. Jag träffade gamla lärare jag hade på lågstadiet i min gamla skola. De lärarna som har spelat en så stor roll i mitt liv för att ta mig framåt i livet. De är helt fantastiska och jag kommer alltid att vara tacksamma för det de gjort för mig.

Den här dagen kommer för evigt att ha en plats i mitt liv. Det var en dag då jag höll ett väldigt speciellt tal inför väldigt speciella åhörare <3

Vi måste engagera oss för att något som förintelsen aldrig ska upprepas igen.

Vi ses <3 

Följ mig på sociala medier:
Foto: Henrik Hansson

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *